robustkanin

Helt plostligt inatt slogs jag av en enorm kansla av saknad. Sjukt sentimental sitter jag nu har och har kollat igenom alla bilder pa bilddagboken.se (<3) Denna datatid kommer att kosta mej tre dollar, men det var det definitivt vart. Antingen ska jag snart ha mens, ar gravid eller sa borjar klimakteriet smyga sig pa. Eller sa beror det helt enkelt bara pa att jag har varldens basta vanner och familj. Jag saknar er valdigt mycket just nu.

Men sa helt plotsligt kommer jag in pa den 3 september 2007, och jag kan inte lata bli att bli oerhort glad. Helt varm i hjartat!

Det ar faktiskt ingen vanlig fitta, det ar en DUBBELFITTA



<3

Fem dagar har gatt sedan vi forst kom till Kambodja och vi har redan avklarat tre stader (stad tre akkurat na). Jag maste erkanna att jag faktiskt inte har en endaste liten aning om vad staderna heter, eftersom allt heter ungefar samma och med massa konstiga stavelser, Lisette vet iallafall. Detta betyder i stort sett mer timmar pa buss an timmar jag gatt i skolan, ganska exakt en miljard. Jag hatar att aka buss och jag hatar att varenda buss i asien visar tv pa hogsta volym, 24/7, och inte vilken tv som helst... Nejnej, utan KAREOKE TV! Lagg pa lite barnatjut pa det ocksa. Och lite faglar i bur som folk av okand anledning slapar med sig. Nu vill jag inte lata allt for bitter, for det ar jag inte. Det ar faktiskt bara en lang bussresa kvar innan vi tar flyget till Bali.

De senaste dagarna har vi sett valdigt mycket av Kambodja. Vi borjade i huvudstaden dar vi blev runt skjutsade pa varsin tuktuk, med egen chauffor (limousin lyx), bland tempel, marknader och andra sevardheter. I stad tva begav vi oss till Anchor Vat (stavning?), kanske varldens storsta tempel stad/omrade.

Nu ar vi i "strand staden" och vi har precis upptackt ett vatten-lek-land mitt i havet. Vi svettas sa vi dor, men annars har vi det valdigt bra. Dock langtar jag hem valdigt mycket. Men det ar hemligt, for det ska man inte gora nar man har det bra.

LAV JU!

Efter lite andrade planer hoppade vi over den sista staden vi tankt besoka i Vietnam och tog istallet bussen direkt till Kambodja. Den sista tiden i Nah trang spenderades i skuggan pa stranden, framfor tvn pa hostelet och pa en moped pa det galnaste och farligaste gator nagonsin. Vietnam ar ett fantastiskt land och det var valdigt trakigt att lamna, av manga anledningar. MEn nu ar vi som sagt iallafall i Kambodja.

Det ar hundra grader, sol och jag har absolut ingen hud kvar pa kroppen,(den hud jag har kvar bestar bara av blasor). Nu ska jag duscha for jag luktar varre en roskildes bajamajor dag sju, och ser ut darefter. Hoppas ni har det oerhort bra darhemma. Jag saknar er och tanker pa er.

Ps. Johanna Beautiful mother Sandborg. Din drom vr den roligaste jag hort om nagonsin. Jag saknar dej enormt. Snart ar det sommar och da kommer jag hem. <3

Efter en manad pa resande fot, suktande efter stranden och varmen skulle jag just nu, med facit i hand, helst vilja vara tillbaka i Peking, med min snogubbe fargade hud. Absolut inget fel pa strand och varme, tvartom, det ar helt fantastiskt. MEN, Jag har den VARSTA solbrannan nagonsin. Jag angrar min desperata tanke att sa snabbt som mojligt vilja bli brun, och darfor bara smorja in mig med solskyddsfaktor 16. Nu sitter jag har, rod som det rodaste i varlden (kan ej beskriva rodheten med ord) fryser och har solfrossa. Snart borjar jag nog halucinera med. Jag gladjer mig att jag inte ar ensam. det finns faktiskt folk som har det varre. Ola t ex. Han har inte bajsat pa fyra dagar och sitter desperat och tuggar i sig ett helt tuggummipaket i hopp om att det ska vara laxerande effekt. Ni kan ju alltid kanna lite skadegladje. I birst pa annat.

Imorgon ska vi forhoppningsvis hyra mopeder. Och forhoppningsvisa inte do.


Jag har forresten bokat om min biljett. Kommer istallet hem i augusti. Kanns bast sa.