robustkanin

"When you throw a stone into a pond, it sets ripples" <3

Efter att ha suttit med en fasansfull hemtenta i två dygn fick jag helt plötsligt en väldig lust att blogga. Kanske för att få känna på friheten att skriva utan att behöva analysera tio texter för att våga uttala sig om en mening som inte ens behöver en källhänvisning. Eller för att jag helt enkelt, som i vanlig ordning, bara behöver få ur mig hur mycket jag saknar er. Hela tiden. Känner mig just nu bara väldigt bedrövad och fundersam över vad jag faktiskt sysslar med (emo-varning).
Nu borde jag verkligen sova (eftersom jag inte gjort det på två dygn).

Egentligen villa jag nog bara uppdatera för att få lägga upp den här fantastiska gruppbild som togs någon gång under nyårsaftonen. Lika fula som alltid. Jag älskar er.

Jag borjar mer och mer ge upp det har med att blogga da datorer har anda inte fungerar som de ska. Om tva veckor aker jag hem och just nu kanns det valdigt skont da jag ar sjuk. Hela min kropp ar en stor infektion och jag har haft kramper i magen (som tack och lov ar borta nu) och ar bara allmant hangig och trott. Jag har spenderat tre dagar pa Tropical Health Center dar jag har fatt ex antal injektioner. Likt en missbrukare gar jag omkring med konstanta blamarken i armvacken. Nu ska jag dock bara knapra piller tio dagar till. Men oroa er inte, jag lever.

Nu ar vi tillbaka i Nairobi for nagra dagar och har ska vi absolut inte gora NAGONTING! slappa SONDER! Om bara fyra dagar aker vi till Lamu och det ska bli sjukt gott. Det har jag raknat ner till sedan resan borjade.

SESSNARTTTDAAA

Tankte mest varna er innan denna gang att jag forsvinner fran civilisationen ett tag. Ska ut till en by och bo i lerhyddor for en vecka. Nu finns jag dock att na pa mobil om det nu finns nagon mottagning, hoppas inte pa for mycket. De senaste dagarna har vi bara shoppat och besokt diverse sjukhus och polisstationer. Frida har bade blivit sjuk och ranad, men nu ar det mesta lost och bra.

Nu borjar tiden sina och vi har inte mycket kvar. Forst nu en vecka i byn Ndhiwa och sedan tillbaka till Nairobi for lite sista shopping, sedan drar vi till LAMU for tio dagar sol, bad och rom och cola. Det kanns helt lagom mycket.

HADE

Nu nar jag antligen har tillgang till internet 24-7 kan jag ju lika garna passa pa att uppdatera er sa mycket som mojligt innan vi drar vidare ut pa vichan igen. Jag sitter nu har med ett fungerande tangentbord for ovanlighetens skull, men sjalv ar jag inte darefter. Jag ar bakis for forsta gangen pa nastan sex veckor och hade helt glomt bort den ackliga kanslan. Men det ar faktiskt vart kanslan for vi hade en mastodontrolig utekvall igar. Vi dansade till klockan fyra och besokte tre olika stallen. Med Super Mario remixer och Kenyanska rnb latar (Bend over ar favoriten) tryckte vi kon (danssattet har) med alla sorts manniskor. Jag forundras fortfarande over hur alla dansar har och kan inte riktigt kanna mig bekvam med "nagot hart" tryckandes i ryggen. Jag far nog vanja mig eftersom Anneli har tvingat ut oss nasta helg ocksa.

Snart ska vi ivag pa en SUUUUPERSTOR marknad och jag ska slosa tusenlappar. Ikvall ska jag aven unna mig lite telefon tid med varldens basta skorpa och min familj. Jag kommer nog inte kunna halla tillbaka tararna. Har blivit en riktig bloding. Nu ar det bara en manad till jag kommer hem. Helvete vad tiden gar fort

Forresten. Frida har varit forstoppad i tva veckor (!!!!!!!!!!!) men, IDAG SKET HON. Det ska vi fira med chokladtarta.

Sawa sawa.

Pusshej

OOOOKEJ! Vet ej om ni helt har gett upp hoppet om att jag fortfarande existerar, men om ni fortfaraned hanger kvar har kan jag meddela att jag gor det. Lever alltsa. Har i lite mer an tva veckor befunnit mig pa tva helt olika vichor ute i ungefar ingenstans. Darav inget internet, vatten, mat el... luft. Och eftersom min mobil befinner sig i kenyanska hander har jag inte kunnat ha nagon smo helst kontakt med omvarlden. Jag har haft smatt panik av saknad av alla och angest over att inte kunna hora av mig till agnes som ar nyanland i Peru. Nu ar jag iallafall tillbaka i Nairobi och har avnjutit den basta mat och efterratt pa tusen ar, efter att ha levt pa kol, ris och bonor.

Vichastalle #1 - en halvtimma utanfor Nakuru. Mitt i riftvalley. Besokte det svenskstartade barnhemmet Phillys memorial och bodde tillsammans med tio andra svenskar i varldens mysigaste boende med savann (som strackte sig oandligt) utanfor fonstret. Vi besokte barnhemmet, kollade pa kohoppning (be ej om forklaring), drack vin, lekte med 22 nyklackta hundvalpar, undvek vatten (alla vi bodde med fick amoba, ej vi), dog av varme och sadar.

Vichastalle #2 - Kiriko VARLDENS hala. Fick antligen sluta upp med Johanna och Ellen igen. Borjade veckan med att prata infor byns alla tusen invanre i kyrkan (utan att svimma, HEEY). Resten av veckan var vi pa Special school, en skola for handikappade barn. Varldens sotaste och gladaste och jag har aldrig varit sa fylld med karlek. I byn har vi behandlats som kungar. Folk nastan la ut roda mattan nar vi kom och barn sprang efter oss for att fa kanna pa oss. Runt omkring oss dar vi bodde vaxte mango, annanas och te och allt var fruktansvart gront och otroligt fint. Pa kvallarna satt vi pa puben (ett extrem litet rum med massa fulla gubbar) med varan "pappa" (Josef Munene, Chief of the area) och diskuterade alla olikheter Kenya och Sverige. Och man inser hur fantastisktbra man har det som svensk, speciellt som kvinna. Herregud om jag skulle vara gift med en Kenyan. Da skulle jag serva min man med allt i hela varlden. Sjukt!

iallafall. Jag lever. Det har tangentbordet suger. Ikvallska vi traffa en svensk fran Nakuru och forforsta gangen festa sonder i Nairobi.

har ny mobil och nummer +254726835714

saknar er till doden daoch da.. puSssssssssss

Allt loste sig och vi hamnade i halan Bungoma (dar det finns fler asnor an flugor) for ett tva dagars besok pa organisationen Ace. Vi hade fantastiskt bra tva dagar med Afrikas kanske skonaste manniskor. Vi delade rum med en ratta och larde oss att det har med att halla tider i Kenya inte riktigt exicterar (sk african time).  Vi firade sista dagen med att sla tva rekord. Det ena var att vi gick och lade oss senare an nio (vi lade oss TOLV) och det andra var att vi drack mer an en ol (vi drack fyra). Vi vagade oss aven pa att prova Bungomas uteliv tillsammans med svenska Kristin och bodyguard Robert.  Vi svenska stela fiskpinnar stod och forsokte shaka bast vi kunde, men liknade nog mer robot sma grodorna, bland alla real Niggahs som verkligen visste hur de skulle rora sig. Vi hade valdigt kul till en kille stallde sig och kissade pa golvet. Da akte vi hem.

Nu ar vi iallafall tillbaka i Kisumu och gor inget av varde. Laser och skriver och oser i oss vatten. Ikvall ska vi kolla pa Victoria sjon, som egentligen mer liknar en grasmatta pa grund av overgodning och imorgon ska vi leta upp en pool. Imorse (07.00) vacktes vi av en svensk (formodligen fjortis) brud som sjong Jag vill vara din Margaertha det hogsta och falskaste hon kunde. Sover hon pa samma hostel som oss inatt igen kommer jag formodligen hamna i fangelse har pga av mord, eller iallafall som medhjalpare till. Gode Gud, bless me.

Fick valdans hemlangtan forut och kunde inte lata bli att rakna dagarna till jag kommer hem. Fyrtiofem stycken. Det ar inte sa mycket.

Idag tanker jag lite extra pa SnyggAgge som sitter helt sjalv pa ett pland pavag till Peru. Matte allt ga bra.

Som sagt. saknar er dar hemma!

Det har med att planera saker i lander utanfor Europa har jag vid det har laget lart mig att det alltid fungerar sadar. I nagra dagar har planen varit att lamna Naiori for den, som min larare Anki sa fint kallar det, extrema halan- Bugoma. Dar hade vi ett perfekt projekt pa G. Vi hade kontakt med en svensk tjej som var, eller egentligen ar, pa en organisation och arbetar med barns rattigheter, vilket ar det vi exakt ar intresserade av. Nu ar det istallet sahar att hon har drabbats av nagon konstig sjukdom, matforgiftning, malaria whatever och vi kan inte aka dit. Istallet fick vi planera om och nu aker vi istallet till Kisumu (en stor stad) for projekt INGEN ANING. Men med tanke pa all oppenhet i detta land tror vi (hoppas sonder) att nagon vanlig sjal staller upp med ett barnhem eller skola.

Idag har vi haft en alldeles lagom dag. Borjade med att sitta modell/prydnad pa en masaimarknad for var nya smyckesskapande van Rosie. Lag sedan och stekte/badade vid en pool, med sjuttosjutusen stockholmsbrats, pa ett omrade likt paradisehotel men som bara var den svenska skolan.

Nu ska jag sova och vila upp mig for en mellan sju och femtio timmar lang Bumpyride resa imorgon.

Puss

PS. nu kan jag ta emot sms :D SA SMSAAAAAAAAAAA

+254739409187

Hostelets coola restaurangbitrade erbjod mig idag en helt ny frisyr. Hemskt garna ville hon fixa likadana flator (av garn) som hon sjalv har, i mitt har. Jag far valja farg!                            





Ja Nej eller Kanske?

Vi ar fortfarande i Nairobi bland svarta avgaser och galen trafik. Borjar mer och mer kanna oss hemma har och har nu helt svikit var privatchauffor John som skjutsade oss overallt forsta veckan. Nu gar vi nastan overallt eller om vi kanner for att bega kollektivt sjalvmord sa satter vi oss i den lokala bussen - Matatu. Matatu ar, for er Icke Arikaner, en minibuss med typ nio saten (men trycker helst in minst 400 personer) dar det spelas hiphop/annan skitdalig rnb/negerdunk pa den absolut hogsta volym som decibell kan uppna. Dor jag har sa ar det pga att min hjarna sprangs i en sadan.

Haromdagen besokte vi en skola for att borja lite med varat projekt. Vi gav eleverna i uppgift att mala sjalvportatt, den svaraste uppgift de nagonsin haft skulle jag tro. Vissa malade sig som gula snogubbeliknande personer och andra kalkulerade av diverse seriefigurer fran larobocker. Det var underhallande att se.
Idag ar vi helt lediga (tagit ledigt) och var aven igar. Vi har da spenderat timmar pa varan takterass i solen eller pa rummet undangomda de tva sjungande koleanska adoptivparonen som bor pa varat hostel. De har insisterat att lara oss ickekristna ungdomar om biblen.
Snart ska vi ivag pa en skitstor vaskmarknad och ikvall ska vi ivag pa en konsert med Patricks kompis Wakake. Vi ater ris och ris eller mango och livet har ar ratt sa bra. Det finns en hel del saftblandare har med, Lisette. Men jag lever med tio veckors avhallsamhet.

Hoppas ni har det bra var ni an befinner er. Ring mig for bovelen (kan ej ta emot sms)
+254739409187




PUSS

Forst och framst tar jag igen att jag uttalade mig lite val skrytsamt, med versaler och allt, att jag madde bra. Att jag hela tiden skrot om hur bra jag var i magen osv. Jag har sotat for det, och lite dar till. Jag har fatt mitt straff. tack.

Iallafall. nu mar jag bra (gemener).

Nu har vi i klassen splittrats och jag och en modig skara vagade oss pa att byta hostel till den billiga varianten. Nu har vi bara vatten fem timmar om dagen och det stinker urin overallt, men vad gor det nar man tjanar femtio riksdaler per natt?

Igar var en valdigt givande och handelserik dag. Vi borjade med dans och trumworkshop tillsammans med nagra klasskompisars lokala vanner. Efter att ha slagit sonder handerna och svettats ur all vatska fran kroppen begav vi oss vidare till Kibera, mer kant som "slummen". I Kibera haller organisationen Wayo Wayo till, ett projekt dar man arbetar for och med det mesta. Vi hade blivit inbjudna till en barngrupps dansshow och jag maste saga att det ar det absolut basta jag har sett. Varldens sotaste och mest begavade barn. Helt fantastiskt. Jag alskar verkligen kulturen har, och Kenya, iallafall vad jag sett hittills.

Imorgon ska vi till ett barnfangelse. Far se hur det kanns da.

Wiwi wewe. Nu ska jag ata, igen. Puss och kram.

BILDER KOMMER. JAG LOVART!

Sitter och knapprar sonder pa ett halft fungerande tangentbord, med ett tidsschema pa typ fem minuter. Vill hinna beratta exakt hur vi har haft det forsta veckan men vet att det kommer att ta alldeles for lang tid.

Forst och framst iallafall sa kan jag borja med att beratta att JAG MAR BRA. Jag har inte fatt nagra konstiga bett eller sjukdomar,an. Vi ar i Nairobi (huvudstaden) for tillfallet men har precis kommit hem fran fyra otroliga dagar i vildmarken. Vi borjade pa en stor campingplats i sma roskildeliknande talt, precis vid lake Naiwasha. Dar borjade vara safaridagar med flodhastsafari och sedan cykelsafari. Nagot av det coolaste jag har gjort, maste jag saga, trots att jag halft dog pa cykelturen och inte kunde sitta pa tva dagar efter att ha tillbringat 24 timmar pa en cykelsadel hard som sten. Efter det akte vi vidare till Masaimara, basecamp. Det absolut lyxigaste och basta boendet jag nagonsin varit med om (dyraste ocksa kanske, men helt vart). Om jag under nagra omstandigheter skulle fa for mig att gifta mig (eller snarare, om nagon skulle fa for sig att gifta sig med mig) sa ska jag aka dit pa brollopsresa. Sa bra var det. Iallafall, dar bodde vi i stora talt med varldens storsta och skonaste sanger, at treratters, akte pa tva dagars safari, sag alla djur i hela varlden, pratade med Masaier- ett valdigt vackert, men ratt sa konstigt, folkslag som dricker blod och imponerar pa tjejer genom att hoppa hogt, solade och hade det allmant bra.

Skulle egentligen lagt upp en miljardbilder for forsta gangen med egentagen kamera, men som sagt. Tidsschema.

Saknar er dar hemma.

Ps. Lisette och Even. Hoppas att Indien ar fett och att erat bajs ar bra.

tycker att jag borde vara härdad vid det här laget. Men icke!

            


Kommer sakna er till döden

<3