robustkanin

Efter timmar av nervositet och undran om lilla Hanna nagonsin skulle komma att sluta upp med varan lilla grupp, fick jag antligen ett aningen difust med anda sa positivt sms. Nagot om vart hon skulle bege sig med den skumma bilforare hon akte med. Hon ar alltsa nu tillsammans med oss och det hade vi igar tankt fira med en liten utgang, eller snarare en stor utgang, eller snarare en utgang da vi skulle hitta det PERFEKTA partystallet. Bali ar ju anda party nr 1. I alltfor dyr taxi tog vi oss forst till ett stalle som Hanna hade kollat upp i Lonely Planet och verkade vara ett bra hak. Problemet var bara att taxichaufforen sket i gatunamnet och brydde sig bara om gatunumret. 66 kan ju anda bara finnas pa gata... eller? Till ett stalle helt utanfor kartan dar det enbart var tva aldre damer, med vita savann byxor, som dansade till keisha likt tva strippor bestamde vi oss for att det var helt fel, och tog aningen billigare taxi tillbaka, och hoppade av lite mer centralt. Och hamnade pa PARTYGATAN! gatan med stort PARTY. Dar lag utestallena pa rad, dunka dunka musiken hordes langa vagar och vi hoppade in pa narmsta discogolv. Helt plotsligt hade vi kommit tillbaka till Europa, narmare bestamt Bulgarien. Vi hade hamnat i kottmarknad nummer ett, dar partysvenskarna stod utan trojor och hallde ol over varandra. Dar tjejerna hade kjolar som slutade under naveln. Dar allt gick ut pa att vara sa full som mojligt, dansa sa porrigt som mojligt till musik som inte ens nrj spelar. Visst, tillsammans hade vi skitkul. Men min enda onskan pa denna jord, ge mej mina strandbarer!



(bilder fran Central Amerika)