robustkanin

Vi ar fortfarande i Nairobi bland svarta avgaser och galen trafik. Borjar mer och mer kanna oss hemma har och har nu helt svikit var privatchauffor John som skjutsade oss overallt forsta veckan. Nu gar vi nastan overallt eller om vi kanner for att bega kollektivt sjalvmord sa satter vi oss i den lokala bussen - Matatu. Matatu ar, for er Icke Arikaner, en minibuss med typ nio saten (men trycker helst in minst 400 personer) dar det spelas hiphop/annan skitdalig rnb/negerdunk pa den absolut hogsta volym som decibell kan uppna. Dor jag har sa ar det pga att min hjarna sprangs i en sadan.

Haromdagen besokte vi en skola for att borja lite med varat projekt. Vi gav eleverna i uppgift att mala sjalvportatt, den svaraste uppgift de nagonsin haft skulle jag tro. Vissa malade sig som gula snogubbeliknande personer och andra kalkulerade av diverse seriefigurer fran larobocker. Det var underhallande att se.
Idag ar vi helt lediga (tagit ledigt) och var aven igar. Vi har da spenderat timmar pa varan takterass i solen eller pa rummet undangomda de tva sjungande koleanska adoptivparonen som bor pa varat hostel. De har insisterat att lara oss ickekristna ungdomar om biblen.
Snart ska vi ivag pa en skitstor vaskmarknad och ikvall ska vi ivag pa en konsert med Patricks kompis Wakake. Vi ater ris och ris eller mango och livet har ar ratt sa bra. Det finns en hel del saftblandare har med, Lisette. Men jag lever med tio veckors avhallsamhet.

Hoppas ni har det bra var ni an befinner er. Ring mig for bovelen (kan ej ta emot sms)
+254739409187




PUSS