robustkanin

Har idag hamnat i sa mycket extas som maximalt ryms i min lite alltfor stora kropp. Allt handlar forstass om mat (vilket ar det enda har i varlden som verkligen kan ge mig den ultimata extas kanslan) och inte vilken mat som helst. Nejnejnej. SVENSK MAT!

Lat mig borja fran borjan. Jag och Hanna lamnade igar Koh Tao for Koh Samui. En narliggande, mycket storre o. Har finns bade Mc Donalds och hoghus. Vi begav oss till den delen av on som lonely planet beskrev som ett stalle for yngre personer som gillar nar det ar lite lugnare. Exakt vad vi faktiskt var sugna pa. Exakt vad vi inte fick. Okej, det ar lugnt, men medelaldern ligger pa 50+ och konsdominansen ligger bland mannen. Ni kan kanske rakna ut att jag forsoker saga att det har stallet kryllar av "Spaceships" som Hanna sa fint kallar folkslaget som aker till Thailand for att hitta en fru (eller ett ligg/en hora). Dessa man ar inte fran vilket land som helst. Det ar svenska man. Overallt ar det svenska gamla, snuskiga man. Men jag antar att det ar tack vare dem som jag fick uppleva min totala matextas idag. For utan dem skulle det nog inte funnits en helt svensk restaurang, med allt som hor sverige till. Lat mig beratta om min underbara meny!

1. Rodspatta, potatis, kokade gronsaker och remouladsas

2. Appelkaka med vaniljsas , ONKLIGT kaffe

3. AHLGRENS BILAR

Inte nog med all god mat. De hade AFTONBLADET ! Sa. Nu har jag last sa mycket som det bara gar om Viktoria och Daniels brollopp (lat mig krakas), "kriget" i Bangkok och alla valdebatter. Aftonbladet och kaffe fick mig att langta valdigt mycket efter sommaren. Att sitta pa balkongen med mamma och pappa, lyssna pa sommarpratarna i P1, dricka kaffe och ata appelkaka. Nu hoppas jag innerligt att det ar sommar nar jag anlander pa arlanda, den 9juni klockan 7.10! Om exat tva veckor. Faktiskt!

PS. det regnar nagot forskrackligt idag. Hur svenskt ar inte det?

Efter tre extremt langa resdagar har vi antligen natt vart mal och mitt humor ar inte alls som i mitt senaste inlagg. Jag ber om ursakt for min extrema bitterhet. Men jag tror att ni forstod. Iallafall har vi hunnit med tre nattliga resor mellan diverse stader. Nattbuss- (ni vill nog inte att jag beskriver den igen?) nattag-nattag och resande timmar hamnade nagonstans pa 30+. Vi overlevde aven nagra timmar i Bangkok och jag kan lugna er alla (las pappa) med att saga att det faktiskt verkade vadligt lugnt daromkring. Sag bara nagra militarer. Men det dor man ju inte av.

Iallafall andrades planen ganska rejalt pa tagstationen i Bangkok. Jag och Hanna fick for oss lamna den stora skara av manniskor som rest tillsammans den senaste tiden, begav oss till andra sidan av landet an vad som var tankt och sitter nu alltsa har i Koh Tao. Jag maste saga att det faktiskt ar OTROLIGT skont. Igar solade vi SONDER (jag lar mig verkligen aldrig hur man solar lagom), spelade "sla boll mellan racket i vatten", at massa mat, drack massa Singah (det basta med thailand), spelade biljard med en kille med den varsta hockeyfrillan nagonsin (jag lovar, den var EXTREM), umgicks med en massa fransman, sa "je mapelle" och "un lapin" lite for manga ganer, gick hem och sov... sonder. Sadant som man bara gor nar man ar tva.

Idag har nog varit den basta dagen pa lange. Faktiskt. Vi bestamde oss tidigt for att vi ville se mer av on an bara varan backpacker gata. Vi tankte att mopeder var SOOOOOO "Bali" sa vi bestamde oss for att avansera lite. Vi hyrde en fyrhjuling. Korde de brantaste backar, krokigaste vagar, sag de finaste utsikter och kom till slut fram till en helt underbar strand. Ursakt min extrema klychighet. Men den var helt fantastisk. Naturen runtomkring var likasa och inte nog med det var snorklingen helt UNDERBAR! Tva meter fran strandkanten sag man vyer av koraller, rev, fargglada fiskar. You name it! Tank er vykort, fast mycket battre! Nu forstar jag verkligen varfor thailand ar ett sadant populart resmal. Imorgon aker vi vidare till naste o. Forhoppningsvis ar den lika bra. Det vet jag att den kommer att vara.

Sadan ar hon, mjuk-tuff. HANNA! (snygg och trevlig med=jag alskar dej)

Lamnade igar Laubang Prabang for en evighetsresa till Thailand. Har nu utfort kanske en tredjedel. Tio timmar pa en VIP nattbuss, en VIP nattbuss som absolut inte var sa flott som ordet VIP kan tankas lata. Det var en total mordarupplevelse, som vanligt. Bussen luktade PURE surstromming, det var tva centimeter mellan satena vilket betyder INGEN plats for benen och inte nog med det sa satt/LAG det en local (absolut inte av det snygga laget) pa/over mig hela resan. Trots att jag hostade, svor, knuffade och till och med slog runt omkring mig sa lag han dar han lag. Javla idiot. Jag sov tva minuter av tio timmar. Nu ar jag INTE pa daligt humor, inte alls. Och jag vet att det faktiskt bara ar ungefar tolv timmar tagresa kvar, sedan ar vi i Smallkuk (jag ar sa javla rolig akkurat nu) och sedan tar vi en bat till formodligen Phuket. Sedan ska jag beacha sonder i tre veckor. Inte satta mitt arsle pa en enda buss till. ALDRIG! 

Hall tummar och tar for att vi inte blir skjutna i Bangkok. Jag ar kanske lite nervos. Bara lite.


Alskar er alla. ifall att. 

sa verkar det tydligen som att Linkoping blir utan mig annu en host. Och jag vet inte vad jag har gett mig in pa.

Idag ar det exakt en manad kvar av denna snedaogon resa. Vi befinner oss akkurat i Laos dar det faktiskt ar alldeles for varmt. Jag tror att det ar narmare 150 grader och det ar sa man vill do. Dagarna gar ut pa att hitta satt att overleva. Oftast blir det framfor tvn i varat AC rum. Idag kollade vi tex pa Systrarna Olsens film. Underbar film med underbara skadisar. Fem toasters.

Vi lamnade iaf Bali for tva dagar sedan och har darimellan hunnit med annu en overnattning pa Kuala Lumpurs fantastiska flygplats golv. Denna gangen var det bara 15h vantan, men med samre humor och en baksmalla kandes vistelsen lika lang som 24h. Kvallen innan hade vi firat av Bali pa basta satt, i Padang Bay, pa kinky reaggebar. Med inhemsk sprit, samma livebands latar som alltid (jason mraz-im yours) och med min Indonesiska pojkvan som kvallen i ara hade firat med folkdrakt, dvs KJOL! Jag och hanna nakenbadade och Even diskuterade varfor laten "i shot the Sheriff" (pa norsk-engelska) just heter som den heter, med tva 60+damer som inte kunde ett ord engelska. De andra vet jag inte.

Igar traffade vi ganska slumpartat pa Laxen fran transibiriska. En tre meter lang engelsman. Ett kart aterseende som resulterade i Bowling och ol. Jag vann, men det forstod ni nog. Det tyckte jag att jag fick fira genom att ringa lite alltfor langa samtal pa min mobil. Det var absolut vart. Jag fick tomma hjarnan och lite mer hemlangtan.

Idag vaknade jag upp och hade extremt ont i orat. Har haft problem med det sedan vi dok sist for 1.5v sedan men har inte kannt att det varit ett problem, forens idag. Bestammer mig for att bege mig till doktorn. Den lokala sorten narmare bestamt. Billigaste alternativet, snal som jag ar. Far med mej Hanna in pa en skum liten klinik som kan tankas likna nagot som Sverige skulle erbjudit for kanske hundra ar sedan. Satter mig i ett rum med en sjuksyster som inte ens kan fraga mig vad jag heter, pa engelska. Hon tar blodtryck och gar sedan darifran. Nasta sjuksyster/doktor kommer. Fragar "Ear, hurt?" och jag forsoker beskriva min hemska kansla. Hon skriver en lapp och skickar ut mig och hanna till an ambulans som vi far dela med en annan lite mer sjuk manniska med dropp i armen. Forhopppningsvis inte med nagon allvarligt smittsam sjukdom. Bilen kor ivag oss till nagot som jag tror ar sjukhuset. Vi konstaterar att miljon och personalen kanns som direkt hamtade fran Gokboet och jag borjar skita i brallan. Vi kommer in i ett rum, i annu samre skick an det forsta. Dar star tio vitkladda personer, sakerligen allt ifran doktorer till praoelever till bara vanliga askader som gillar att kolla folk i oronen. Jag blir nedtryck pa en stol, en nalvass pinne blir intryck i mitt ora. Tio personer star och raglor pa mig, pratar laosiska, skrattar. Jag grater. Efter en kvart med diverse instrument i mitt ora konstaterar den hemska babuskan att jag har haft for mkt vax i oronen. INGET MER. Jag har genomlidit det varsta i mitt liv for lite vax i oronen.  Jag betalade inte. Skulle aldrig betala for att nagon vaxar mina oron, det kan jag gora sjalv. Nu sitter jag har och har lika ont som innan och mitt ora har fortfarande en stor blomkal i sig.

Det ar extremt synd om mig, men vi har hittat marabouchoklad sa jag overlever iaf ikvall ocksa. Imorgon aker vi till Vang Vieng.

Jag ber om ursakt for dalig uppdatering och hoppas att ni inte varit allt for oroliga. Jag lever och har aven gjort den senaste veckan. Lite val mycket enligt mig sjalv. Vi begav oss i borjan av veckan, som sagt, ut till en o mitt ute i ingenstans, flera mil fran fastlandet (kandes det som). Hoppar av och hinner varken byta om, ata eller skita och slangs dirket in i dykarinstruktor Daves oppna armar. Dar borjar 2.5 hardcore dykar dagar med plugg, skills och dyk. Detta ska egentligen goras under fyra dagar, men eftersom full moon skulle firas och vi skulle byta till "party-on" fick vi hardkora oss igenom allt. Och som vi gjorde. Och sa javla kul det var. Efter att ha klarat kursen begav vi oss direkt vidare, till o nummer tva. Dar flyttar vi in i det lyxigaste och basta boende jag nagonsin sett. Ett helt hus for oss sjalva, med hangmattor, sangar med sanghimmel (myggnat) utomhus och det basta badrum jag nagonsin sett (john och johannas kommer pa andra plats) utan tak och med stenar som golv. Vi borjar varat fullmoon firande med att traffa pa "Norge-Ida", bestalla allt for manga billiga vodka DOUBLE drinkar och dansa till allfor dalig musik. Jag avslutar mitt fullmoon firande med att forsoka hitta tillbaka till varat boende, med hjalp av en engelsman med okant namn, okand alder och okant utseende... ganska okand dialekt med. Efter den dagen lamnade vi on som levande lik.

De senaste dagarna har vi nu spenderat pa mopeder. Runt i Bali. Idag har vi snorklat vid ett vrak, atit den godaste maten pa tusen ar och akt 4 timmar moped. Imorgon ska vi (forhoppningsvis) se delfiner och aka annu tusen timmar pa moped. Och forhoppningsvis overleva lite till.

Det har inlagget blev aningen difust, men min mage har fatt for sig att varje kvall (exak klockan 20.00) borja krangla, leva sitt eget liv. Nu ar klockan fem min i 20.00 och jag tanker inte riskera nagra olyckor sa jag tanker nu springa tillbaka till kvallens boende. PUSS!