robustkanin

Som lovat har jag nu skaffat mej en blogg. Eftersom snyggagnes kommer att lasa den har bloggen kanner jag en extrem press. Jag far inte sarskriva, inte anvanda uttryck som "living the dream" eller "woop woop" samt inte ha lattexter som rubrik. Vill att hon ska tycka om mig, trots att jag inte ar hemma i graa Sverige och stottar henna i hennes kulturella pluggande.

Ar nu iallafall antligen pa resande fot. Har overlevt tva dagar har i Moskva, och det kan jag pasta ar nog. Har hardcore turistat runt med hjalp av varan egen Vitrysska guide, Sandy, och sett i stort sett allt som finns att se.. Vill saga 149 kyrkor, Roda torget och kremmln. Har aven upplevt den rysska matkulturen, musiken samt vadret. Och om ni undrar sa har alla rysska farbroder palsmossa, alla tjejer skyhoga klackar pa skorna, ingen forstar ett ord av vad man sager... och hela Ryssland luktar dill!

Om nagra timmar ska vi bege oss mot tagstationen for att sla oss ner pa taget som under en veckas tid ska frakta oss genom varldens kallaste del av varlden, Sibirien, till Peking. I min fantasi ar hela taget fyllt av harliga backpackers som vill umgas, beratta resehistorier och dricka rysk vodka. I verkligheten ar det nog bara jag och mina resekompanjoner, kanske nagra feta illaluktande ryssar, som inte kan ett ord engelska... Men som forhoppningsvis vill umgas och kanske dricka en massa rysk vodka. Jag ber till den russiska guden att allt kommer att ga bra, samt att den bubbliga kanslan i min mage bara har med min resfeber att gora. Annars kommer inte ens vodka att radda min resa.

Nu star hostelets babuska* (bambuska, bambychka.. fragetecken) bakom min rygg och forsoker  fa mej att forsta att jag ar i vagen for att hon ska fa stada. Jag hoppas vi hors om en vecka och ses om 98 dagar. SAKNAR ER FORSKRACKLIGT SKA NI VETA. SPATSIBA!