robustkanin

Ibland ar det okej att ha det lite for bra. Efter att ha legat en hel natt i toaletten och gjort sig av med allt som nagonsin funnits i en mage (tarmar, lever, mat, inalvor) tror jag att hela varlden vill gottgora mej. Vi kom till Hanoi lite for latt, utan att vi utsattes for diverse hardseat stolar eller tranga sangar. Vi bor nu pa ett fruktansvart bra backpacker hostel, dar varan lilla skolklass lever fan (tar plats, vasnas etc) .DET FINNS BILJARDBORD. Igar traffade jag Hanna och Ylva <3 <3. Varldens snyggaste kille alla kategorier i hela varlden bor har och idag ska vi ut och cykla (las shoppa).

Lagg pa Dylans like a rolling stone pa det har. den spelas nu.

Efter mordarresa #2 ar vi antligen framme i Vietnam. Eftersom denna hemliga beundrare, Magister M, sakerligen onskar detaljer fran denna hemska trip ber jag er alla klicka er vidare till detaljmastaren Ola Laxvik (den tredje basta norrlanningen ni vet) laxchief.blogg.se

Iallafall maste jag harmed bekanna att jag faktiskt ljugit for er, eller snarare talat osanning... Eller okej, jag har haft FEL. Skulle egentligen inte erkanna det, da jag vet att Sebastian kanske laser min blogg, och han far poang varje gang jag har fel (jag leder dock med 9-2), men jag star mitt kast. 
 Logn 1. Vi skulle inte alls till Hanoi bay, utan Hai long bay (har aldrig varit bra pa varken geografi eller att lokalisera mig).
 Logn 2. Jag skrev att vi skulle till konstant varme, det stamde inte riktigt.

Idag har dock vadergudarna (yr.no) spatt sol och varme och jag tror och hoppas att det stammer. Idag ar namligen dagen med stort D. Vi ska namligen ut pa sjon (havet, golfen, floden?) med bat, overnattningsbat. Detta innebar bad, kajakpaddling, blackfiskfiske, SOLA, kalkbergsbestigning, grottur och forhoppningsvis en och annan rom och cola. Tankarna for mej till Caye Caulker och mina underbara vanner som var med mej dar. Jag tanker lite speciellt pa Linda och hennes underbara tankar, trots att jag inte var med under det underbara uttalandet. "the rum is no longer... in the bottle".

Imorgon aker vi sedan vidare till huvudstaden, Hanoi. Ryktet gar att Hanna snart ska befinna sig i samma stad som mig och jag ar sa glad sa det pirrar i varenda kroppsdel, typ.

Nu onskar jag er alla Glad Pask. Jag kan ha fel, men fick ett nagot pinsamt sms fran min kare fader imorse som antydde att det antingen ar pask, eller snart ar pask. Jag har ingen aning. Bryr mig inte sa mycket (men gillar paskpresenter).

Skepp och hoj

Till att borja med kan jag tala om for er att jag absolut INTE overlevde tagresan. Det ar nu efter tva dagar som jag verkligen har aterhamtat mej efter mordarturen, och skulle jag inte vara pa sa valdigt bra humor nu skulle ni fa den langsta och varsta beskrivning, med alla konsord och svordomar jag kan (vilket ar alldeles for manga) om den helvetes resa vi utsatte oss for. Jag overlamnar allt till eran fantasi, men vad ni an tanker sa var det varre. Det var javligt synd om oss.

Men som sagt ar jag nu pa valdigt bra humor och kan inte vara annat i den har otroligt fina staden. Trots ett invanarantal pa 5miljoner kineser kanns det anda valdigt lugnt, litet och mysigt. Pa kvallarna kan staden nastan liknas till en liten Avatar-by (HAHA Edvin) med upplysta trad och upplyst vatten. Om man bortser fran den hesa kycklingen som skralar kareoke varje kvall utanfor varat hostel, sa ar det valdigt bra har. Igar kvall vagade vi oss aven pa att satta oss i en av de rostiga radiobilarna som finns nedanfor hostelet pa ett litet torg, trots att jag inte ar agare av ett kortkort, hade druckit ol och trots att var fjarde kines dor i karuseller (Kalla: Even Andreas Langmyr).

Idag var vi uppe bland bergen, pa 1000m hojd, bland risfalten. Otroligt maktigt. Vi var aven i en by dar det bodde en mangd kvinnor med har sa langt att det skulle tacka hela varlden...och lite till. Vi betalade 60.- for att se deras har, och en kinesisk "musikal". Synd att den var pa kinesiska, annars hade den saker varit OANDLIGT kul... eller inte, men jag skrattade anda. For att Sebbe gjorde det. Sebbe har alltid ratt.

Nu ska jag bli dodad pa maffia. Och jag har bara shorts pa mej. Den du.

HEJDA  

Tre veckor har snart gatt, och jag borjar tro att tiden har gar mycket snabbare an hemma. Jag kan inte riktigt forsta vart de 19 dagar som gatt har tagit vagen.


Den har veckan har egentligen inte tillfort nagot vettigare an en mastodont festkvall, samt en hemsk dageneftermastodontfestkvall bakfylla. Tillsammans med tre andra svenskar bestamde vi, efter tips om ett bra stalle, att tisdagar ar bra festdagar. Jag borjar mer och mer kanna av stampeln "partysvenne" da det faktiskt bara ar svenskar (undantag danskar och den konstiga kanadensaren som har varit full 24/7 sedan vi kom hit) som verkar festa pa dessa hostel vi besokt i Kina. Iallafall drog vi till ett stalle dar man enbart betalade ett intrade pa 80 riksdaler och sedan fick tomma baren bast man ville. Jag tror jag tomde halva. Lisette den andra halvan.
Orsaker: 1. Fri rom och cola 2. Killen i baren var grymt snygg 3. man fick inte sitta vid nagat annat bord an bordet i baren om man inte hade lust att betala 1500 svenska kronor.
Till allas gladje (framforallt min egen) kom alla hem oskadda, i goda sallskap. Och vi alla vaknade upp levande, vissa kanske lite mer levande an andra. Jag med lite for mycket blamarken, Lisette med en krossad tand. Men vilken kvall. En fantastiskt kul kvall. En av de basta pa lange faktiskt. Ja, den var tamejfan BAST.


Imorgon om allt gar som det ska kommer varldens basta ola hit. Den tredje basta norrlanningen i varlden och vi ska tillsammans bege oss till varat tredje och sista stopp i Kina. staden Guilin. Vi hoppas att vadret fortfarande ar pa var sida och att den snala summan vi betalat for varan "hard seat" tagbiljett ska ge oss lite mer valuta for pengarna. Annars kommer dem 24h bli de varsta timmarna i mitt liv. Nagonsin.


PS. det har smset fick jag fran Lisette (trots att hon visste att jag inte hade min mobil med mej)

"Kom nt lin jag ar orolig vart hostej heter rodrepeoplesppuareh ostel

 jag ar sjukt nervos for dig. kom hem. alskar ju dej"

Lisette Naemi Margarethah Detektiven Pacman Helsing. JAG ALSKAR JU DIG MED!

Kom igar kvall fram till ett valdigt varmt och fuktigt Shanghai. Antligen far jag gora mej av med min "bomse" jacka och antligen far jag anvandning for alla tusen par converse, i alla ragnbagens farger, som jag har lyckats trycka ner i min alltfor tunga och overfulla packning.

Idag ar det valdigt kallt ute och jag kanner mej sjuk. Hostelet ar det basta och billigaste vi bott pa och vi har precis atit varldens billigaste lunch. Jag kanner mej som en miljonar och fortsatter allt att vara sahar billigt kommer jag att vara miljonar aven nar jag kommer hem. Forhoppningsvis.

Sitter fortillfallet och bondar med en Kanadensare i de lite aldre aren, dvs 50 eller mer. Han har pa ca 15min redan hunnit beratta om alla kineser som gav honom gratis Blowjobs i thailand, och om hans foredetta reskompis, John, fran Sverige, som hade klamydia (pa alla delar av kroppen) men som INTE ville ata sin medicin for att man da inte far supa. Jag tror att jag och denna kanadensare kommer att bli BFF den har resan.

IDAG KROSSADE JAG OCH LISETTE CALLE OCH SEBBE PA BILJARD!

Egentligen var tanken att denna dag skulle spenderas pa ett tag till Shanghai, men eftersom vi inte alls ar smarta och inte har nagon direkt dag eller tidsuppfattning, var alla biljetter helt slutsalda. Det ar helg. Vi forbokade inget. Vi far skylla oss sjalva. Som tur var fick vi, kanske aningen lite dyra, biljetter for imorgon. Tur det, Peking har fatt sitt. Nu har vi gjort allt. Idag far bli en sadan dar "gora ingenting av varde typ bara ata-dag".

De senaste tre dagarna har innehallit diverse olika aktiviteter och jag kan nog saga att vi har sett och gjort allt. Dag som natt. I torsdags bestamde vi oss for att vi faktiskt skulle vaga oss ut i nattvimlet. Utan ol i tre dagar var faktiskt for mycket. Tillsammans med tre andra snubbar fran hostelet: "Snyggsurfaren fran Wales", "Trancebiffen fran NZ" samt "wannabe Dylan som ung fran frankrike" (lar mig aldrig namn) begav vi oss till partygatan i Peking. "Gatan" bestod av ett stort disco, ingen extrem jatteskillnad med random fjortisstalle i Linkoping (las Plaza). Aningen lite mer skum, lite storre utrymme, lite coolare belysning och lite exklusivare utbud i baren men framforallt sa mycket roligare. Peking by night slutade for oss redan 23.00, men det rackte gott och val.

Igar var en effektiv dag. Vi besokte sommarpalatset, en otroligt fin by (ett tempelomrade/palats) en bit utanfor stan. Vi akte jattemycket tunnelbana, dar man verkligen kan snacka om att leka sardin, samt shoppade ihjal oss. Vi hittade varldens storsta inomhus marknad och jag har aldrig prutat (pa norska, Prutta) sa mycket i hela mitt liv. Tre par skor och en skjorta rikare, men 220 kronor fattigare. Dagen slutade med varldens godaste mat. En fortraffligt bra dag, helt enkelt.

Det har blev visst varldens trakigaste inlagg, men det far ni leva med. Nu ska vi ata glass. Ute. I sol och varme. Hur ar vadret hemma hos er?

Puss

Sahar dagen i efterskott vill jag bara agna en liten extra tanke at varldens basta och snyggaste Agnes. Min fru, min battre halft. Mitt ligg! Igar fyllde hon namligen tjugo ar, och eftersom jag befinner mej pa andra sidan jorden kunde jag inte vara dar och fira henne. Jag hoppas ni andra skotte det bra, bjod henne pa sprit, sjong happy birthday och tvingade henne att betala erat intrade till platens. Sadant som jag skulle gjort. I min tanke var du hela tiden hos mej, eller kanske jag hos dej. I min ipod spelades hela dagen din lat. Den laten som ar bara din. U(t)2-stuck in a moment. Hoppas du hade en bra dag. Happy birthday!


                                                                           
                                                                                                                                   Aj lav jo


Igar var vi forresten uppe pa den Kinesiska muren. Men det ar val inget markvardigt.

                                                                                  

Ar nu efter sju dagar pa tag antligen pa fast mark och inte vilken mark som helst, kinesisk mark. Pekingmark!
Ska nu forsoka sammanfatta varan senaste vecka nagorlunda kort, men distraheras nagot forskrackligt av att jag sitter vid en Karaoke dator, dar Country Road laten spelas, samtidigt som texten till laten rullar, pa kinesiska. Navel.

Tagresan var verkligen over forvantan, trots att jag egentligen inte hade nagon direkt aning om vad jag skulle vanta mej. Taget bestod av ungefar tusen vagnar, med ungefar sex rum med fyra sangar i varje (en sang bestod av betong och var ungefar 30cm bred). Vi hade turen att fa dela vagn med flertalet valdigt trevliga och skona europeer som foljde oss nastan hela resan. Utan dusch, ordentlig foda och med for mycket vodka fardades vi genom tre lander, fem tidszoner och helt fantastiska landskap. Hande pa taget, stannar pa taget trot jag bestamt (mamma och pappa laser den har bloggen) men jag kan avsloja att vi har SKAMfestat med ett gang illaluktande ryssar, lart oss snapsvisor pa mongoliska och Lisette har hanglat med en Kines. Kulturellt va?

Idag har vi varit i den Forbjudna Staden (dar delar av Mulan ar ifran) oandligt stort och fantastiskt fint. Jag har atit Kackerlacka samt nagot brod med obestamd fyllning, kanske katt, forhoppningsvis inte. Samt sett mycket av staden. Solen skiner, det ar lagom varmt och bast av allt. INGEN SNO. Peking ar stort, skitcoolt och jag ar valdigt lang. Igar horde vi Emilia-big big world inne pa jack and jones och Calle blir mer fotad av kineser an vi har tagit bilder under hela resan. Nu spelas den samsta laten i varlden pa datorn och jag ger upp.

Forresten ar facebook forbjudet i Kina. MIN VARLD I KAOS!


Jag saknar er fortfarande. Puss

Som lovat har jag nu skaffat mej en blogg. Eftersom snyggagnes kommer att lasa den har bloggen kanner jag en extrem press. Jag far inte sarskriva, inte anvanda uttryck som "living the dream" eller "woop woop" samt inte ha lattexter som rubrik. Vill att hon ska tycka om mig, trots att jag inte ar hemma i graa Sverige och stottar henna i hennes kulturella pluggande.

Ar nu iallafall antligen pa resande fot. Har overlevt tva dagar har i Moskva, och det kan jag pasta ar nog. Har hardcore turistat runt med hjalp av varan egen Vitrysska guide, Sandy, och sett i stort sett allt som finns att se.. Vill saga 149 kyrkor, Roda torget och kremmln. Har aven upplevt den rysska matkulturen, musiken samt vadret. Och om ni undrar sa har alla rysska farbroder palsmossa, alla tjejer skyhoga klackar pa skorna, ingen forstar ett ord av vad man sager... och hela Ryssland luktar dill!

Om nagra timmar ska vi bege oss mot tagstationen for att sla oss ner pa taget som under en veckas tid ska frakta oss genom varldens kallaste del av varlden, Sibirien, till Peking. I min fantasi ar hela taget fyllt av harliga backpackers som vill umgas, beratta resehistorier och dricka rysk vodka. I verkligheten ar det nog bara jag och mina resekompanjoner, kanske nagra feta illaluktande ryssar, som inte kan ett ord engelska... Men som forhoppningsvis vill umgas och kanske dricka en massa rysk vodka. Jag ber till den russiska guden att allt kommer att ga bra, samt att den bubbliga kanslan i min mage bara har med min resfeber att gora. Annars kommer inte ens vodka att radda min resa.

Nu star hostelets babuska* (bambuska, bambychka.. fragetecken) bakom min rygg och forsoker  fa mej att forsta att jag ar i vagen for att hon ska fa stada. Jag hoppas vi hors om en vecka och ses om 98 dagar. SAKNAR ER FORSKRACKLIGT SKA NI VETA. SPATSIBA!