robustkanin

Tankte mest varna er innan denna gang att jag forsvinner fran civilisationen ett tag. Ska ut till en by och bo i lerhyddor for en vecka. Nu finns jag dock att na pa mobil om det nu finns nagon mottagning, hoppas inte pa for mycket. De senaste dagarna har vi bara shoppat och besokt diverse sjukhus och polisstationer. Frida har bade blivit sjuk och ranad, men nu ar det mesta lost och bra.

Nu borjar tiden sina och vi har inte mycket kvar. Forst nu en vecka i byn Ndhiwa och sedan tillbaka till Nairobi for lite sista shopping, sedan drar vi till LAMU for tio dagar sol, bad och rom och cola. Det kanns helt lagom mycket.

HADE

Nu nar jag antligen har tillgang till internet 24-7 kan jag ju lika garna passa pa att uppdatera er sa mycket som mojligt innan vi drar vidare ut pa vichan igen. Jag sitter nu har med ett fungerande tangentbord for ovanlighetens skull, men sjalv ar jag inte darefter. Jag ar bakis for forsta gangen pa nastan sex veckor och hade helt glomt bort den ackliga kanslan. Men det ar faktiskt vart kanslan for vi hade en mastodontrolig utekvall igar. Vi dansade till klockan fyra och besokte tre olika stallen. Med Super Mario remixer och Kenyanska rnb latar (Bend over ar favoriten) tryckte vi kon (danssattet har) med alla sorts manniskor. Jag forundras fortfarande over hur alla dansar har och kan inte riktigt kanna mig bekvam med "nagot hart" tryckandes i ryggen. Jag far nog vanja mig eftersom Anneli har tvingat ut oss nasta helg ocksa.

Snart ska vi ivag pa en SUUUUPERSTOR marknad och jag ska slosa tusenlappar. Ikvall ska jag aven unna mig lite telefon tid med varldens basta skorpa och min familj. Jag kommer nog inte kunna halla tillbaka tararna. Har blivit en riktig bloding. Nu ar det bara en manad till jag kommer hem. Helvete vad tiden gar fort

Forresten. Frida har varit forstoppad i tva veckor (!!!!!!!!!!!) men, IDAG SKET HON. Det ska vi fira med chokladtarta.

Sawa sawa.

Pusshej

OOOOKEJ! Vet ej om ni helt har gett upp hoppet om att jag fortfarande existerar, men om ni fortfaraned hanger kvar har kan jag meddela att jag gor det. Lever alltsa. Har i lite mer an tva veckor befunnit mig pa tva helt olika vichor ute i ungefar ingenstans. Darav inget internet, vatten, mat el... luft. Och eftersom min mobil befinner sig i kenyanska hander har jag inte kunnat ha nagon smo helst kontakt med omvarlden. Jag har haft smatt panik av saknad av alla och angest over att inte kunna hora av mig till agnes som ar nyanland i Peru. Nu ar jag iallafall tillbaka i Nairobi och har avnjutit den basta mat och efterratt pa tusen ar, efter att ha levt pa kol, ris och bonor.

Vichastalle #1 - en halvtimma utanfor Nakuru. Mitt i riftvalley. Besokte det svenskstartade barnhemmet Phillys memorial och bodde tillsammans med tio andra svenskar i varldens mysigaste boende med savann (som strackte sig oandligt) utanfor fonstret. Vi besokte barnhemmet, kollade pa kohoppning (be ej om forklaring), drack vin, lekte med 22 nyklackta hundvalpar, undvek vatten (alla vi bodde med fick amoba, ej vi), dog av varme och sadar.

Vichastalle #2 - Kiriko VARLDENS hala. Fick antligen sluta upp med Johanna och Ellen igen. Borjade veckan med att prata infor byns alla tusen invanre i kyrkan (utan att svimma, HEEY). Resten av veckan var vi pa Special school, en skola for handikappade barn. Varldens sotaste och gladaste och jag har aldrig varit sa fylld med karlek. I byn har vi behandlats som kungar. Folk nastan la ut roda mattan nar vi kom och barn sprang efter oss for att fa kanna pa oss. Runt omkring oss dar vi bodde vaxte mango, annanas och te och allt var fruktansvart gront och otroligt fint. Pa kvallarna satt vi pa puben (ett extrem litet rum med massa fulla gubbar) med varan "pappa" (Josef Munene, Chief of the area) och diskuterade alla olikheter Kenya och Sverige. Och man inser hur fantastisktbra man har det som svensk, speciellt som kvinna. Herregud om jag skulle vara gift med en Kenyan. Da skulle jag serva min man med allt i hela varlden. Sjukt!

iallafall. Jag lever. Det har tangentbordet suger. Ikvallska vi traffa en svensk fran Nakuru och forforsta gangen festa sonder i Nairobi.

har ny mobil och nummer +254726835714

saknar er till doden daoch da.. puSssssssssss

Allt loste sig och vi hamnade i halan Bungoma (dar det finns fler asnor an flugor) for ett tva dagars besok pa organisationen Ace. Vi hade fantastiskt bra tva dagar med Afrikas kanske skonaste manniskor. Vi delade rum med en ratta och larde oss att det har med att halla tider i Kenya inte riktigt exicterar (sk african time).  Vi firade sista dagen med att sla tva rekord. Det ena var att vi gick och lade oss senare an nio (vi lade oss TOLV) och det andra var att vi drack mer an en ol (vi drack fyra). Vi vagade oss aven pa att prova Bungomas uteliv tillsammans med svenska Kristin och bodyguard Robert.  Vi svenska stela fiskpinnar stod och forsokte shaka bast vi kunde, men liknade nog mer robot sma grodorna, bland alla real Niggahs som verkligen visste hur de skulle rora sig. Vi hade valdigt kul till en kille stallde sig och kissade pa golvet. Da akte vi hem.

Nu ar vi iallafall tillbaka i Kisumu och gor inget av varde. Laser och skriver och oser i oss vatten. Ikvall ska vi kolla pa Victoria sjon, som egentligen mer liknar en grasmatta pa grund av overgodning och imorgon ska vi leta upp en pool. Imorse (07.00) vacktes vi av en svensk (formodligen fjortis) brud som sjong Jag vill vara din Margaertha det hogsta och falskaste hon kunde. Sover hon pa samma hostel som oss inatt igen kommer jag formodligen hamna i fangelse har pga av mord, eller iallafall som medhjalpare till. Gode Gud, bless me.

Fick valdans hemlangtan forut och kunde inte lata bli att rakna dagarna till jag kommer hem. Fyrtiofem stycken. Det ar inte sa mycket.

Idag tanker jag lite extra pa SnyggAgge som sitter helt sjalv pa ett pland pavag till Peru. Matte allt ga bra.

Som sagt. saknar er dar hemma!