robustkanin

Äntligen har min kära klass kommit tillbaka och jag har flyttat hem ifrån farmor, där jag under nästan en vecka har blivit oerhört omhändertagen och kanske nästan lite bortskämd. Behövligt, som den EXTREMfattiga student jag är. Jag och farmor Siri har löst korsord, kollat på dobidoo, druckit te, plockat potatis i landet, varit på second hand, träffat farmor Siris polare Rut, ätit panGkakor och pratat oerhört mycket... och högt (farmor Siri har dålig hörsel.) När jag kom hem till internatet och träffade alla igen kändes allt så väldigt, väldigt bra och jag insåg hur bra jag faktiskt trivs här. Igår hade vi idolkväll, idag har vi spelat fotboll och ikväll har jag varit inne hos Stephanie (min enda vän utanför klassen) och haft syjunta (virkafton). Imorgon ska jag städa och tvätta, och sedan på kvällen är det bio på skolan. Solen skiner och det är varmt ute, och jag har nästan helt glömt bort varför jag var så arg för två veckor sedan. 

Inte alls mycket speciellt, egentligen. Men sådär alldeles lagom.

Alla som har gått och väntat på en uppdatering bör undvika att läsa nu, det bör även alla som är glada och mår bra göra. Jag vill inte deppa ner er med min bitterhet, men för min egen skull måste jag få skrive nert. För första gången sedan jag kom hit så känns det inte bra, det känns ganska förjävligt. Jag vet för tillfället inte om jag är ledsen, bitter eller arg. Jag tror att jag är en blandning. Den största anledningen till den här extrema känsloexplossion ligger på mitt skrivbord, ett papper med massa jävla text på. Ett jävla helvetes brev från det där skämtlandet i väst med en restskatt på närmare 8000 sv kr. 8000kr som jag egentligen hade tänkt lägga på min kommande Afrikaresa men som nu istället är på väg till den där jävla skatteetaten i Bergen, där alla kärringar som jobbar är fula, tråkiga och extremt sura. Luktar illa gör de säkert också. Just nu vet jag varken ut eller in, och jag vet inte heller om jag kommer att ha råd att ta mig iväg i Januari, vilket gör mig fruktansvärt deprimerad. Inte nog med det så kommer en av mina närmsta i klassen att flytta inom kort och börja läsa kursen på distans istället, och så spöregnar det ute. Det regnar så jävla mycket att det snart kommer att bli översvämning. På onsdag åker ungefär hela min klass iväg till Göteborg för att gå på bokmässan. Jag blir alltså lämnad helt själv. Hoppas jag drunknar. Gör jag inte det går jag nog i ide. Allra helst vill jag inget hellre än att åka hem, lägga mig i fosterställning som en jävla barnunge och gråta sönder, alternativt åka hem till världens bästa och snyggaste Agnes, sitta hos henne och vara bitter, hata alla och livet.

Inte blir det väl bättre på söndag när alliansen förmodligen vinner valet.

Imorgon ska vi iallafall ut och festa. Äntligen. Då ska jag varken vara ledsen, bitter eller arg. Bara väldigt glad... och full!

                                 

                                                             Glöm mig inte är ni snälla.

Alla som vill se Johanna *Zandy* Sandborg sjunga en fånig sång naken på nyårsafton borde infinna sig i Sanlund-Sandborgs lägenhet fredagen den 31december klockan 23.55. Jag lovar er, bättre slut på året kan man inte få!    
                                          


                                                  

PS. Dator och internet har äntligen börjat fungera på Torsta-internatet och inom kort kommer en mastodont uppdatering. Tills dess får ni njuta av denna fantastiska brutta.